patriklangberg

Jag tog första steget innanför dörren, hann gå några steg in, innan blicken fastnade på henne. Ljuset från belysningen var liksom riktat likt strålkastare mot henne. Där stod hon, uppställd bara för mig. Jag nästan kände hur hennes blickar bara gick till mig. Tid och rum upphörde, jag lade inte ens märke till vad som skedde runt mig, vad min kompis sa. Jag stod bara stilla och kollade, nästan stirrade. Efter några snabba sekunder kunde jag med skakiga ben åter kunna gå framot. Fram mot denna pärla. Jag fick nypa mej själv i armen både och och två gånger för att inse att det inte längre var någon dröm. Jag vandrade runt henne, inspekterade henne framifrån, hennes bakdel och hennes runda kurvor. Tungan hängde som en slips och mina ögon tindrade som ett barn framför alla paket på julafton. Jag tittade mig runt, förvissade mig om att det inte var någon annan omkring mig. Jag la handen på henne, så len i skinnet, så mjuk så härlig. Det var kärlek vid första ögonkastet, det var ömsesidig kärlek. Jag föll som en fura för hennes kattögon, hennes lena och kurviga kropp. Den 10 mars blev hon till slut min, mitt lejon, min Leon, min Seat. Efter att jag sett henne första gången tog det inte många dagar innan hon var min, innan jag köpt henne, jag ångrar mig inte än idag.

Skämt åtsido!

Somnade gott igår, som en stock. Kanske inte konstigt efter den resan, i den bussen. Huvudet var ju helt slut. Hela denna dagen har bara seglat förbi, vad har jag gjort? Har bara jobbat ändå har tiden gått å fort, vilket är skönt i och för sig. Ska försöka laga mig lite mat nu, sen är det träning igen med pojklaget. Får vi se om vi kan se någon förbättring sedan vårt möte.

PL