Släkten är värst!
Vi hade besök på jobbet idag, två representanter från en grossit var på besök. Dom kom runt lunch och precis efter lunch står jag och diskuterar en sak med min faster. En kort presentation mellan mig och besökarna och fin faster säger sen att jag är tredje generationen inom företaget. Då uppstår de komiska, och det smått otroliga att det är återkommande. En av besökarna säger att vissa likheter finns, eller dylikt. Jag håller med, vi är relativt lika inom vår släkt. Åtminstone så lika att man ser att vi är släkt. Ett gäng dråpliga sitvationer har nämligen uppstått på grund av dehär.
Ett få antal personer har vid ett par tillfällen trott att min farbror är min pappa. En av dom har i alla fall rätt god kännedom av oss, då vi äter hos dom relativt ofta, hela släkten. Jag menar, visst är min farbror och jag båda prylfixerade. Men sånt man kan väll inte se? Lite smått generade blir dom när sanningen kommer att min farbror inte är min pappa.
En annan händelse hände rätt nyligen. Under en tillställning med KFF så står vi i kön för att få komma in. Några halvbekanta till mig beklagar farfars bortgång och så vidare. Lite allmänt småprat uppstår tills sen frågan kommer om min faster är min mamma. Lite smått förvånad kollar jag på honom, säkert med en förundrad min och svarar: "nej, det är min faster". "Ojsan" svarade han och blev minst lika generad.
Men det mest vanliga måste ändå vara jag och min bror. Det har hänt vid flera tillfällen då det kommit fram folk till honom, både ute på krogen och på stan mitt på dagarna, och börjat prata med honom. Helt oförstående svarar han snällt och vänligt på alla frågor, men har ingen aning om vem personen är. När han sen kommer hem å berättar de inser jag att det är en av mina kompisar som trott att jag är han, eller tvärtom hur det nu blir. Fast denna gången insåg inte personen i fråga att det var fel.
En annan parantes är att flera bekanta till familjen tror att pappa är yngst, när dom personerna får gissa själva. Pappa är äldst, han blir lika glad varje gång dom tror han är yngst.
Det är komiskt att se hur folk förväxlar och tar miste på folk. Det har säkert hänt fler sitvationer jag inte kommer ihåg. Det bästa med dom är ju det att dom är oförberedda, dom tror verkligen det är så innan man säger hur det egentligen är.
Snart fredag, snart helge, snart sovmorgon igen. Vi längar, ser framåt snart börjar något skoj. Jag ser ljust framåt!
PL
Ett få antal personer har vid ett par tillfällen trott att min farbror är min pappa. En av dom har i alla fall rätt god kännedom av oss, då vi äter hos dom relativt ofta, hela släkten. Jag menar, visst är min farbror och jag båda prylfixerade. Men sånt man kan väll inte se? Lite smått generade blir dom när sanningen kommer att min farbror inte är min pappa.
En annan händelse hände rätt nyligen. Under en tillställning med KFF så står vi i kön för att få komma in. Några halvbekanta till mig beklagar farfars bortgång och så vidare. Lite allmänt småprat uppstår tills sen frågan kommer om min faster är min mamma. Lite smått förvånad kollar jag på honom, säkert med en förundrad min och svarar: "nej, det är min faster". "Ojsan" svarade han och blev minst lika generad.
Men det mest vanliga måste ändå vara jag och min bror. Det har hänt vid flera tillfällen då det kommit fram folk till honom, både ute på krogen och på stan mitt på dagarna, och börjat prata med honom. Helt oförstående svarar han snällt och vänligt på alla frågor, men har ingen aning om vem personen är. När han sen kommer hem å berättar de inser jag att det är en av mina kompisar som trott att jag är han, eller tvärtom hur det nu blir. Fast denna gången insåg inte personen i fråga att det var fel.
En annan parantes är att flera bekanta till familjen tror att pappa är yngst, när dom personerna får gissa själva. Pappa är äldst, han blir lika glad varje gång dom tror han är yngst.
Det är komiskt att se hur folk förväxlar och tar miste på folk. Det har säkert hänt fler sitvationer jag inte kommer ihåg. Det bästa med dom är ju det att dom är oförberedda, dom tror verkligen det är så innan man säger hur det egentligen är.
Snart fredag, snart helge, snart sovmorgon igen. Vi längar, ser framåt snart börjar något skoj. Jag ser ljust framåt!
PL
Kommentarer
Trackback
