Dagen bara gled förbi
Första dagen, nya uppgifter. Gick som smort, inga större problem so far. Får i och för sig mycket hjälp nu i början, men de gick bra iaf. Dagen bara försvann, kändes som att man inte gjort något alls, fast man gjorde en hel del. En riktigt rolig dag.
Gud vilka tunga ben jag hade idag, tog mig till gymet direkt efter jobbet. Körde ju som sagt igår med, och idag var benen helt slut. Efter en halvtimme sa benen nästan ifrån, dom orkade inte och de skrek om benmusklerna. Hjärnan ville mer, ville pumpa på, trivdes och njöt. Bestämde mig för att inte vika mig, en kvart till, en kvart till hela tiden.
Positiva bilder, försökte hitta rätt låtar, rytm stod och stod ut sista tiden. Det var sen en fröjd att få trycka på stop-knappen och inse att man äntligen var klar. Psyket blev stärkt av att inte ge upp, kände mig glad, possitiv men ändå helt slut. Svetten rann, benen var som spagetthi och det måste onekligen skoj ut när jag vacklade upp för trappan.
Med en duns stog jag mig ner på en bänk, harklade mig lite, kollade runt och blev direkt påmind om att man var smidig som ett kylskåp.
Fick ett tips, snarare en upplärning om kost och träning näst sist jag var där. Killen verkade kunnig, påläst. Hade troligen stora bambi-ögon medan han predrikade med stadig röst. Jag svalde hans utlägg med hull och hår. Nickade, sa ja, höll med som en liten skolpojke. Gick och köpte mig Powerraid och banan, precis som han sagt. Drog först i mig poweraiden, var törstig efter träningen. Den slank ner som godaste läsken, vaniljsmak, som bomull för själen. Kände mig mätt efteråt, men sen kom ju killen upp i omklädningsrummet han med. Det var bara fram med bananen, börja äta, visa att man lyssnade, hade respekt. Han log, helt rätt mannen, helt rätt sa han med stolthet i rösten.
På gymmet händer de, på gymmet.
Ska snart åka å träna handbollslaget igen, men det är så förbannat tråkigt just nu. Hatar det, mer än nått annat. De ger mig inte ett skit, troligen inte dom heller. Men inget vi kan göra, spelarna tar inte åt sig, ställer inte upp för oss, ger inte sitt yttersta, vill inte presera. Har gett upp hoppet som någon bättring, trots att vi har några få matcher kvar. Ska försöka klara ut dom, inte lämna i sticket. Efter säsongen blir de tack och adjö, för dethär laget. Kanske tar något nytt, kanske börjar spela själv. Något annat än dehär i varje fall. Usch, ska försöka göra det bästa av de, fast att det inte finns några vägar längre att ta.
Dom skulle sett mig, i mina fornstora dagar. Där har dom mycket att ta lärdom av, dom har långt kvar till min storhet, mina kvaliteér min nivå. Jag var grym! Hehe!
PL
Gud vilka tunga ben jag hade idag, tog mig till gymet direkt efter jobbet. Körde ju som sagt igår med, och idag var benen helt slut. Efter en halvtimme sa benen nästan ifrån, dom orkade inte och de skrek om benmusklerna. Hjärnan ville mer, ville pumpa på, trivdes och njöt. Bestämde mig för att inte vika mig, en kvart till, en kvart till hela tiden.
Positiva bilder, försökte hitta rätt låtar, rytm stod och stod ut sista tiden. Det var sen en fröjd att få trycka på stop-knappen och inse att man äntligen var klar. Psyket blev stärkt av att inte ge upp, kände mig glad, possitiv men ändå helt slut. Svetten rann, benen var som spagetthi och det måste onekligen skoj ut när jag vacklade upp för trappan.
Med en duns stog jag mig ner på en bänk, harklade mig lite, kollade runt och blev direkt påmind om att man var smidig som ett kylskåp.
Fick ett tips, snarare en upplärning om kost och träning näst sist jag var där. Killen verkade kunnig, påläst. Hade troligen stora bambi-ögon medan han predrikade med stadig röst. Jag svalde hans utlägg med hull och hår. Nickade, sa ja, höll med som en liten skolpojke. Gick och köpte mig Powerraid och banan, precis som han sagt. Drog först i mig poweraiden, var törstig efter träningen. Den slank ner som godaste läsken, vaniljsmak, som bomull för själen. Kände mig mätt efteråt, men sen kom ju killen upp i omklädningsrummet han med. Det var bara fram med bananen, börja äta, visa att man lyssnade, hade respekt. Han log, helt rätt mannen, helt rätt sa han med stolthet i rösten.
På gymmet händer de, på gymmet.
Ska snart åka å träna handbollslaget igen, men det är så förbannat tråkigt just nu. Hatar det, mer än nått annat. De ger mig inte ett skit, troligen inte dom heller. Men inget vi kan göra, spelarna tar inte åt sig, ställer inte upp för oss, ger inte sitt yttersta, vill inte presera. Har gett upp hoppet som någon bättring, trots att vi har några få matcher kvar. Ska försöka klara ut dom, inte lämna i sticket. Efter säsongen blir de tack och adjö, för dethär laget. Kanske tar något nytt, kanske börjar spela själv. Något annat än dehär i varje fall. Usch, ska försöka göra det bästa av de, fast att det inte finns några vägar längre att ta.
Dom skulle sett mig, i mina fornstora dagar. Där har dom mycket att ta lärdom av, dom har långt kvar till min storhet, mina kvaliteér min nivå. Jag var grym! Hehe!
PL
Kommentarer
Trackback
